My name is Shiro. ~ Del 1. Det var en gång..

 
 Det är då jag som är Shiro. Jag är 22år gammal och har under mina år som tävlingshäst haft fina framgångar. Jag har träffat massa underbart folk, vänner, fiender, gråt och skratt, flyttat från mina älskade och slitis ifrån min mamma. Jag kan inte minnas exakt allt jag gjort. Men, en hel del ska jag berätta. 
 
Allt började med att jag föddes i vildmarken, ut kanten av Jorvik. Tillsammans med min mor, och en hel flock med andra hästar. En dag, olik alla andra så träffade vi på några skumma varelser. Dom gick på två ben och pratade något konstig språk. Jag var såklart livrädd för dom, min mamma bad mig att springa tills mina ben inte orkade mer. Jag lyssnade givetvist på min egna mor och sprang därifrån. Vad var det för typer?, vad ville dom oss tänkte jag. Jag kom inte långt föräns vägen slutade. En stor brant klippa väntade mig. Jag blev jagad av dessa typer, en massa rep och andra hästar hade dom med sig. Jag hade inga val än att hoppa ned för klippan. Jag föll ned och landade i vattnet, jag var en hejdare på att studsa nämligen, och simma var det bästa jag visste. Att jag klarade mig var ingen chock för mig själv om jag ska tänka efter. 
Men åter till historian. Jag tappade bort dessa varelser och fortsätte att springa. Men mina 2års ben orkade inte mycket mer så jag lade mig ned för att få vila. Kanske 2 timmar fick jag vara ifred innan dessa varelser återigen hade fått upp spåret på mig. Jag orkade inte resa mig upp, mina ben vägrade sammarbeta. Dom kom närmare och närmare, jag var livrädd hjärtat gick i 190. Dom satte någon konstig duk över mina ögon och ett slags snöre runt min hals. Dom hjälpte mig upp, dom kanske inte ville mig något illa. Kanske skulle dom hjälpa mig hitta tillbaka till flocken eller ännu bättre, min mamma. 
 
Jag visste inte att denna dag skulle bli början på mitt nya liv.
 
Dom hade fört in mig i en maskin, maskinen var lite lik mig fasten att den inte levde. Den gick ju på 4 ben. Dock lät den mycket, och jag kände mig lite snurrig i huvudet. Efter flera timmars väntan så slutar oljudet och dom släpper ut mig. Jag följer med dom, fortfarande lika rädd. Om inte ännu mer faktiskt. Jag har hamnat på ett konstigt ställe, flera mil utanför mitt riktiga hem. Fram till mig springer det pytte små varelser, dom tar sina konstiga hovar på mig och skrattar. Dom ser glada ut. Jag förs in i ett rum, med flera små rum i. I dessa rum är det hästar. Det är väldigt mörkt ute och det är kallt. Dom stängde in mig i ett rum och gick därifrån, jag började gå runt och runt i det där rummet tills en av hästarna börja prata med mig. Hon presenterar sig själv, hon säger att hon heter Sanna.. 
Hon frågar mig en massa frågor, frågor som jag inte ens själv visste svaret på. Jag förklarar för henne att jag är från ett annat ställe, utan massa oljud, varelser och rum. Ett ställe där bara vädret bestämmer. Hon skrattar och verkade förstå mig. Hon kallade det vildmarken. Jag ifrågasatte henne inte och lät henne bara förklara för mig.
 
Hon sa exakt såhär till mig, jag minns det verkligen som om det vore igår.
 
" Sanna :- Haha, jaha. Vildmarken kallar vi det. Det är ett ställe där alla lösa hästar går, vilket vi kallar vildhästar. Dessa varelser är människor, dom tar hand om oss. Ger oss mat, ger kärlek och ett hem. Just nu befinner vi oss i ett stall, och där du står nu är din box. Där kommer du få bo flera år om du behåller dig. Jag förstår att detta kan låta konstigt men i människornas värld så säljer man och köper hästar. Man rider och tävlar dom. Dom kan inte förstå oss, men vi förstår dom. Så länge vi lär oss dom. Enda sättet dom kan förstå oss är via kroppsspråk, men det är inte allt det fungerar. Ska bli trevligt att ha dig här, och jag tror du vänjer dig vid miljön ganska fort. Någonting du kanske inte vänjer dig vid så fort är inridningen. Haha. "
 
Inridningen tänkte jag, vad sjutton betyder det. Jag ville faktiskt inte veta så jag lät bli att fråga. Efter en stundsprat så lärde jag mig mycket utav Sanna hon berättade verkligen allt man bör veta. Men jag var ledsen. Ledsen över att jag kanske aldrig mer fick träffa min familj. 
 
Dagarna gick, jag lärde mig förstå människorna och deras beteende. Hade även träffat en hel del tävlingshästar, gamla som unga. Jag trivdes faktiskt, och speciellt med min ryttare och även min ägare. Hon hette Ellie. Ellie Sunfield, hon tog hand om mig, gav mig kärlek,mat och allt jag behövde. Jag fick även en äppeltårta på min 3års dag. Ja, jag hade fyllt 3år. Det jag inte visste väntade mig nu var inridningen. En dag hörde jag hur Ellie & hennes man Harald pratade om inridningen, Harald tyckte att dom skulle skicka iväg mig medans Ellie ville rida in mig själv eftersom att jag fortfarande inte var så van vid människor. Och det tyckte jag var en bra idée,jag ville ju stanna här. Detta var ju mitt hem nu. Harald gick med på Ellie's idée och lät henne rida mig här. 
 
Jag hade ju sätt hur andra blev ridna, det såg inte bekvämt ut. En dag skulle Ellie testa att sätta på en sadel, det gick bra först men när hon skulle börja spänna så vart det ju obehagligt, jag försökte komma loss, bet och slet i saker. Ellie skrek åt mig, vilket gjorde mig väldigt ledsen. Hon lämnade mig i min box helt ensam. Jag hade aldrig känt mig så ensam sedan jag kom hit. Veckorna gick och det var dags igen, dom hade nu fått sadla och tränsa mig, jag gillade det inte men jag ville inte vara elak. Ellie tog sats och hoppade upp på mig rygg, det var tungt. Men jag kunde leva med det. Jag förstod dock inte när hon drog och slet i tyglarna, vad skulle jag göra? 
Efter ett par minuter så gick jag framåt, det var jätte jobbigt och jag kunde inte hantera pinnen i munnen, en stål sak som inte ens gick att bita på. Och att Ellie försökte dra i den ännu mer gjorde det hela inte bättre.
Men efter många månaders träning, av ramlingar, sjukhus besök och ensamhet så blev vi ett team. Ellie & Shiro eller Shiro & Ellie. Ellie lärde mig massor, hon och Sanna visade hur saker skulle gå till. Gosh vad jag saknar dom tiderna. 
 
Men, en dag när det regnade så kom det några tanter förbi och tog ut Sanna. Sanna förstod inte vad som gick på, men hon följde med. Jag försökte kolla nyfiket ut, Ellie grät och klappade om Sanna, varför grät hon?
Jag gnäggade åt Ellie och Sanna, men ingen verkade höra mig. Harald kom in till mig och gav mig och dom andra hästarna mat och vatten, han klappade om mig. Men inte sådär "Vi ses imorgon, allting är bra" klapp. Utan en mer ledsen klapp. 
 
Sanna kom inte in på hela natten, jag började bli orolig. Natten gick segt, att inte höra sin bästa väns snarkingar var jobbigt. Dagen därpå var jag nyfiken att få komma ut i hagen och få se vart Sanna är. Ellie kom in till stallet och tillsammans med hennes dotter Ingrid så släppte dom ut hästarna. Ingrid var förövrigt Sannas ryttare. 
När vi kommit ut till hagen så ser jag inte en skymt av Sanna.. jag började gnägga och försöka få Ellies uppmärksamhet. Jag var helt ensam i hagen ju. Såhär skulle det inte vara. Dom andra hästarna brydde sig inte, dom verkade vara vana. Ellie kom fram till mig och fällde en tår, och hon sa. 
 
"Ellie :- Hej gubben, jag vet att du är ensam just nu. Och du saknar säkert Sanna, det gör vi med. Men Sanna var tvungen att flytta. Hon kunde inte tävla längre, hon hade problem med benen och åkte till en barnfamilj. Vi försöker leta efter en ny vän till dig, men tills dess måste du klara dig, ok?"
 
Jag förstod ingenting, jag vet att många hästar har gått ut och in i stallet. Men, Sanna.. nä. Det kunde inte vara sant. Jag fällde en tår, vet inte om det regnade ute eller bara var jag som var full av gråt. 
Skulle jag aldrig få träffa Sanna igen?
 
Första delen utav My name i Shiro är ute. :D 
Alla delar kommer ha ett speciellt namn som jag tycker passar in på just den delen och denna delen blev - Det var en gång. Jag vet som sagt inte hur många avsnitt jag kommer göra, men dom kommer lite då och då. 
Detta avsnitt var glest med bilder. Indeed, men jag kommer försöka att tillägga mer bilder i serien ju längre in vi kommer. Just denna hade jag lite problem med då jag skrev den mitt i natten och kunde inte fota något. Men jag hoppas detta duger tills nästa del.
 
Kom gärna med kritik, önskemål och annat! 
 
Men till frågan... är detta en serie som bör fortsätta på Snowhill.se?
Jag vill inte göra en serie och ingen tycker om den. Så kom med eran åsikt! :D 

Kommentarer
Skrivet av: Madelyn Flowerwright

Den är världens bästa!!!!! Fortsätt!!

Svar: Åh tack! :D
Jenny Snowhill

2014-01-17 | 14:09:51
URL: http://loverssohorses.devote.se
Skrivet av: Elvira Moonbaker

Jag tycker den är jätte bra! :)

Svar: Tackar! :D
Jenny Snowhill

2014-01-17 | 14:59:09
URL: http://moonbaker.nicke.dk
Skrivet av: jennifer Northwood

Den är awsome! Fottsätt med den!

2014-01-17 | 15:17:10
Skrivet av: Lily Moonnight

Super bra! Du kan verkligen skriva!

Svar: Taack :D
Jenny Snowhill

2014-01-17 | 16:15:46
URL: http://lilymoonnight.blogg.se
Skrivet av: Kajsa flowerbear

Awesome! fortsätt så
!

2014-01-17 | 20:14:00
URL: http://flowerbear.bloggo.nu
Skrivet av: Kate Seaheart

Absolut, fortsätt me den! Den är ju så jättebra!!:D Lika bra som Dead Island fast på ett annat sätt:)

2014-01-17 | 20:31:19
URL: http://kateseaheart.bloggo.nu
Skrivet av: Anonym

ajmajgad jen *_* du har verkligen gjort ett toppen jobb! kändes som om jag var Shiro! x3

2014-01-18 | 01:11:44
Skrivet av: Wilmur

jag gillar inte att vara anoym :c

2014-01-18 | 01:12:04
Skrivet av: Sofia Youngwright

Bra jen! Den va skitbra :3 Som jag sa i den andra delen, den när Ingrids dotter dog tror jag, du kan ju göra liknande berättelser för de andra hästarna ;3

Svar: Det beror helt på om jag orkar x)
Jenny Snowhill

2014-01-18 | 10:45:58
URL: http://sofiaandsilverhope.blogspot.se
Skrivet av: Tiffany Moonstorm

Fortsätt med den! Helt grymt bra serie!! :D

2014-01-18 | 11:06:14
Skrivet av: Lova was here

Fortsätt! Du skriver asbra! Det är bara roligt att läsa :D

Svar: Tackar! :D
Jenny Snowhill

2014-01-19 | 17:54:47
URL: http://lovastarstar.blogg.se/
Skrivet av: Emma

Super bra serie! Älskar den!
Fortsätt, längtar redan till nästa del! :)

Svar: Åh tack! :D
Jenny Snowhill

2014-01-19 | 18:18:03

KOMMENTERA INLÄGGET HÄR:

NAMN:

E-POSTADRESS:

BLOGGADRESS:

KOMMENTAR:

Trackback