- JenPen Snökulle -

Nyårslöften då & nu.

Dom flesta bloggar har ju kommit ut med deras nyårslöften redan. Om jag ska vara ärlig har jag aldrig haft något nyårslöfte. Inte så långt jag kan minnas, varken i sso eller bakom datorn. Varför har jag inte det egentligen, är inte det en rätt så kul mål. När alla ens vänner sätter olika mål som dom ska försöka hålla, och så sitter man där helt själv. Och bara lever livet. Och det är just det jag har velat uppnå dom senaste åren, det är inte så att jag är negativ mot nyårslöften. Det är bara inte min grej, men vad är min grej?

Jag är en 16årig tjej som inte vet vem hon vill bli än. Hon har drömmar precis som dom flesta av oss, att bli sångerska, fotograf, webbdesigner ja. Men, hon vet fortfarande inte vem hon vill bli. Jag har valt att inte sätta några nyårslöften detta år heller. Men jag har mål med livet, mål som jag satte sedan jag var liten, som jag fortfarande följer. Mål som gör mina dagar värda att leva för.

När jag var 9år så ville jag att hela min släkt skulle komma på min 18års dag. Men, efter senare år så bestämde jag mig för att jag vill ha min mamma, pappa, syster (ev djur om jag hade några) mormor & morfar, och farmor & farfar. Det var mitt första mål som jag minns än idag. Jag kommer aldrig att klara av det målet. Samma år så lämnade ju min mormor världen, och då kände jag att detta mål ska bli som ett minne för henne ocskå. Tills min farmor och lämnade jorden. Året därefter faktiskt år 2013, så lämnade min farfar oss i sorg. Mitt mål är inte längre något jag kan slutföra, utan ett minne. Ett minne om min första barndoms dröm, jag har istälet gjort om det målet, den veckan jag fyller 18 ska jag besöka gravar runt om världen, för alla dom som jag förlorat sedan den dagen min mormor lämnade oss. Jag har mindre än 2år på mig att förbereda mig inför min resa och hoppas innerligt att ingen annan väljer att lämna oss. Och när jag trodde livet var påväg uppåt att inga fler tråkigheter skulle ske detta år, såhär nära på nyår så lämnade mitt ena marsvin mig och hans kompis i sorg för några dagar sedan. Nu sitter jag här, i gråtandes stund och avslutar denna text med att min allra största dröm och mål är att få ett

LYCKLIGT LIV.

2013-12-30 | 13:51:00

JenPen's life.

Kommentarer

Skrivet av: Calimbi

Aw hjärtat <3 :(
Jag har heller inga löften, man blir besviken på sig själv senare bara :/ Jag ska nog bara försöka vara mer glad och inte oroa mig så mycket <3

Svar: Det låter som en bra idée! <3

Jenny Snowhill

2013-12-30 | 14:48:32
URL: http://calimbi.blogg.se/

Skrivet av: Mary Northwood

Jag har en känsla av att jag har en otrolig tur... Farmor och farfar, mormor och morfar, dom finns fortfarande kvar i livet. Det ända som förstörde bilden av detta liv var Simba, som dog för några veckor sen. 9 år blev han. 9 år av glädje och sorg. Det är så sjukt svårt att komma över efter en så lång tid. Att en som funnits för en i nästan hela ens liv helt plötsligt bara...försvinner. Hur man är gör, så återvänder tankarna alltid till dom man saknar, till dom som var speciella. Jag kan fortfarande tänka såhär, "Åh, titta, grönt gräs. Kaniner gillar grönt gräs. Simba gillade grönt gräs...". Man kan inte fly undan det, det finns inga genvägar. man kommer alltid att sörja, men livet fortsätter. Många kommer gå in och ut ur ditt liv, men det är bara dom speciella som kommer lämna märken i ditt hjärta. Dom speciella som verkligen betyder något. Alla stunder är en gåva, och den gåvan ska man ta vara på. Allting kommer alltid vara där, ligga och vänta på att få gå fram, få dig att minnas alla stunder, alla som verkligen betyder något. Minns med glädje, inte sorg. I börjar är det otroligt svårt, jag vet. Men det blir lättare. Le, skratta, älska, och känn hur dom som lämnat jorden tittar ner på dig med ett leende på läpparna och stolthet i hjärtat. Dom kommer bli glada för din skull. Jag lovar.
<3

Svar: Kan inget annat än att hålla med det du säger! Och tråkigt det där med din kanin, har själv haft en när jag var yngre! Simba måste ha haft ett underbart liv med dig som vän! <3

Jenny Snowhill

2013-12-30 | 14:51:56
URL: http://www.starstablehorses.bloggo.nu

Skrivet av: Daisy Greenwood

Mycket rörande.. Jag har tur, både farmor, farfar, mormor och morfar lever än men dock vet jag inte hur länge. Mormor är nästan blind, nästan döv, har varit utsatt för stroke många gånger. Mitt marsvin dog också för några år sen. Och några år innan det dog ett annat marsvin. Min farfar har också problem med hjärtat och har varit inne på sjukhus i fem veckor och farmor åkte spårvagn och buss 1½ timme per dag. Ibland 2 gånger om dan. Mitt mål är att bli veterinär och jag har lyckats följa det i flera år.

Svar: Åh!, vad hemskt. Jag håller tummarna för att det ska bli bättre!

Jenny Snowhill

2013-12-30 | 14:56:24
URL: http://greenwood.blogg.se

Skrivet av: Sofia Youngwright

Aww, hjärtat då. Du kan alltid komma till mig om det är något. Jag vet hur det känns att förlora någon man älskar. Själv har jag inte förlorat någon människa men jag har förlorat en mycket snäll och vacker häst vid namn Saliccy och i sommras förlora jag min kanin Skuttis. Och min gammelmormor kanske dör snart. ;_; Men du kan alltid komma till oss i klubben och prata om du vill. <3 <3

Svar: Aw, tack <3

Jenny Snowhill

2013-12-30 | 20:42:19
URL: http://sofiaandsilverhope.blogspot.se

Trackback