Det är då jag som är Shiro. Jag är 22år gammal och har under mina år som tävlingshäst haft fina framgångar. Jag har träffat massa underbart folk, vänner, fiender, gråt och skratt, flyttat från mina älskade och slitis ifrån min mamma. Jag kan inte minnas exakt allt jag gjort. Men, en hel del ska jag berätta. 

 

Allt började med att jag föddes i vildmarken, ut kanten av Jorvik. Tillsammans med min mor, och en hel flock med andra hästar. En dag, olik alla andra så träffade vi på några skumma varelser. Dom gick på två ben och pratade något konstig språk. Jag var såklart livrädd för dom, min mamma bad mig att springa tills mina ben inte orkade mer. Jag lyssnade givetvist på min egna mor och sprang därifrån. Vad var det för typer?, vad ville dom oss tänkte jag. Jag kom inte långt föräns vägen slutade. En stor brant klippa väntade mig. Jag blev jagad av dessa typer, en massa rep och andra hästar hade dom med sig. Jag hade inga val än att hoppa ned för klippan. Jag föll ned och landade i vattnet, jag var en hejdare på att studsa nämligen, och simma var det bästa jag visste. Att jag klarade mig var ingen chock för mig själv om jag ska tänka efter. 

Men åter till historian. Jag tappade bort dessa varelser och fortsätte att springa. Men mina 2års ben orkade inte mycket mer så jag lade mig ned för att få vila. Kanske 2 timmar fick jag vara ifred innan dessa varelser återigen hade fått upp spåret på mig. Jag orkade inte resa mig upp, mina ben vägrade sammarbeta. Dom kom närmare och närmare, jag var livrädd hjärtat gick i 190. Dom satte någon konstig duk över mina ögon och ett slags snöre runt min hals. Dom hjälpte mig upp, dom kanske inte ville mig något illa. Kanske skulle dom hjälpa mig hitta tillbaka till flocken eller ännu bättre, min mamma. 

 

Jag visste inte att denna dag skulle bli början på mitt nya liv.

 

Dom hade fört in mig i en maskin, maskinen var lite lik mig fasten att den inte levde. Den gick ju på 4 ben. Dock lät den mycket, och jag kände mig lite snurrig i huvudet. Efter flera timmars väntan så slutar oljudet och dom släpper ut mig. Jag följer med dom, fortfarande lika rädd. Om inte ännu mer faktiskt. Jag har hamnat på ett konstigt ställe, flera mil utanför mitt riktiga hem. Fram till mig springer det pytte små varelser, dom tar sina konstiga hovar på mig och skrattar. Dom ser glada ut. Jag förs in i ett rum, med flera små rum i. I dessa rum är det hästar. Det är väldigt mörkt ute och det är kallt. Dom stängde in mig i ett rum och gick därifrån, jag började gå runt och runt i det där rummet tills en av hästarna börja prata med mig. Hon presenterar sig själv, hon säger att hon heter Sanna.. 

Hon frågar mig en massa frågor, frågor som jag inte ens själv visste svaret på. Jag förklarar för henne att jag är från ett annat ställe, utan massa oljud, varelser och rum. Ett ställe där bara vädret bestämmer. Hon skrattar och verkade förstå mig. Hon kallade det vildmarken. Jag ifrågasatte henne inte och lät henne bara förklara för mig.

 

Hon sa exakt såhär till mig, jag minns det verkligen som om det vore igår.

 

 

Inridningen tänkte jag, vad sjutton betyder det. Jag ville faktiskt inte veta så jag lät bli att fråga. Efter en stundsprat så lärde jag mig mycket utav Sanna hon berättade verkligen allt man bör veta. Men jag var ledsen. Ledsen över att jag kanske aldrig mer fick träffa min familj. 

 

Dagarna gick, jag lärde mig förstå människorna och deras beteende. Hade även träffat en hel del tävlingshästar, gamla som unga. Jag trivdes faktiskt, och speciellt med min ryttare och även min ägare. Hon hette Ellie. Ellie Sunfield, hon tog hand om mig, gav mig kärlek,mat och allt jag behövde. Jag fick även en äppeltårta på min 3års dag. Ja, jag hade fyllt 3år. Det jag inte visste väntade mig nu var inridningen. En dag hörde jag hur Ellie & hennes man Harald pratade om inridningen, Harald tyckte att dom skulle skicka iväg mig medans Ellie ville rida in mig själv eftersom att jag fortfarande inte var så van vid människor. Och det tyckte jag var en bra idée,jag ville ju stanna här. Detta var ju mitt hem nu. Harald gick med på Ellie's idée och lät henne rida mig här. 

 

Jag hade ju sätt hur andra blev ridna, det såg inte bekvämt ut. En dag skulle Ellie testa att sätta på en sadel, det gick bra först men när hon skulle börja spänna så vart det ju obehagligt, jag försökte komma loss, bet och slet i saker. Ellie skrek åt mig, vilket gjorde mig väldigt ledsen. Hon lämnade mig i min box helt ensam. Jag hade aldrig känt mig så ensam sedan jag kom hit. Veckorna gick och det var dags igen, dom hade nu fått sadla och tränsa mig, jag gillade det inte men jag ville inte vara elak. Ellie tog sats och hoppade upp på mig rygg, det var tungt. Men jag kunde leva med det. Jag förstod dock inte när hon drog och slet i tyglarna, vad skulle jag göra? 

Efter ett par minuter så gick jag framåt, det var jätte jobbigt och jag kunde inte hantera pinnen i munnen, en stål sak som inte ens gick att bita på. Och att Ellie försökte dra i den ännu mer gjorde det hela inte bättre.

Men efter många månaders träning, av ramlingar, sjukhus besök och ensamhet så blev vi ett team. Ellie & Shiro eller Shiro & Ellie. Ellie lärde mig massor, hon och Sanna visade hur saker skulle gå till. Gosh vad jag saknar dom tiderna. 

 

Men, en dag när det regnade så kom det några tanter förbi och tog ut Sanna. Sanna förstod inte vad som gick på, men hon följde med. Jag försökte kolla nyfiket ut, Ellie grät och klappade om Sanna, varför grät hon?

Jag gnäggade åt Ellie och Sanna, men ingen verkade höra mig. Harald kom in till mig och gav mig och dom andra hästarna mat och vatten, han klappade om mig. Men inte sådär "Vi ses imorgon, allting är bra" klapp. Utan en mer ledsen klapp. 

 

Sanna kom inte in på hela natten, jag började bli orolig. Natten gick segt, att inte höra sin bästa väns snarkingar var jobbigt. Dagen därpå var jag nyfiken att få komma ut i hagen och få se vart Sanna är. Ellie kom in till stallet och tillsammans med hennes dotter Ingrid så släppte dom ut hästarna. Ingrid var förövrigt Sannas ryttare. 

När vi kommit ut till hagen så ser jag inte en skymt av Sanna.. jag började gnägga och försöka få Ellies uppmärksamhet. Jag var helt ensam i hagen ju. Såhär skulle det inte vara. Dom andra hästarna brydde sig inte, dom verkade vara vana. Ellie kom fram till mig och fällde en tår, och hon sa. 

 

 

Jag förstod ingenting, jag vet att många hästar har gått ut och in i stallet. Men, Sanna.. nä. Det kunde inte vara sant. Jag fällde en tår, vet inte om det regnade ute eller bara var jag som var full av gråt. 

Skulle jag aldrig få träffa Sanna igen?

 

---

Första delen utav My name i Shiro är ute. :D 

Alla delar kommer ha ett speciellt namn som jag tycker passar in på just den delen och denna delen blev - Det var en gång. Jag vet som sagt inte hur många avsnitt jag kommer göra, men dom kommer lite då och då. 

Detta avsnitt var glest med bilder. Indeed, men jag kommer försöka att tillägga mer bilder i serien ju längre in vi kommer. Just denna hade jag lite problem med då jag skrev den mitt i natten och kunde inte fota något. Men jag hoppas detta duger tills nästa del.

 

Kom gärna med kritik, önskemål och annat! 

 

 

My name is Shiro handlar om ett arabiskt fullblod som förs från sitt älskade hem runt om i Silverglade. Han träffar på massa olika karaktärer och är med om massa händelser, bra som dåliga. Allt detta utspelar sig på då-tid. Alltså att Shiro berättar detta för andra. Jag ska försöka skriva i antingen då-tid eller nu-tid. Att han isåfall tänker väldigt högt ehe. Men här är då "inledelsen"

 

 

Förlängesedan så fanns det en häst, inte vilken häst som helst. Hans namn var Shiro, Shiro var född och uppvuxten i vildmarken men vid 2års åldern flyttas han till en gård vid namn Sunfield. En kvinna vid namn Ellie Sunfield som äger gården var 45år när Shiro kom till gården, hon hade mycket erfarnhet utav unghästar så Shiro skulle inte bli något större problem. Shiro & Ellie fick ett speciellt band, något magiskt var det mellan dom två. Ellie inriktade Shiro åt terräng, han tävlade mycket dom åren han bodde där och kom på fina placeringar. Han var även världens snällaste häst och vem som helst kunde rida honom utan några som helst problem. Han bodde hos Ellie fram tills det året han fyllde 15, det var då allt hände. 

 

Ellie's barnbarn Haley var ofta på gården och red ponnysarna som fanns där, en dag pekade Haley på den svarta valacken Shiro. Ellie skrattade och gick självklart med på att Haley skulle få rida Shiro. Haley var endast 9år men en duktig ryttare och Shiro var ändå inte så stor. Ellie följde med på turen vid Grådaggskusten, dock gick hon bara med på sidan om. Haley ville trava lite på rak sträckan som väntade dom runt hörnet, Ellie såg inga problem med det och lät henne göra det. Haley satte igång Shiro och dom travade igång, efter att ha kommit halvvägs så trampar Shiro snett på klippkanten och faller ned, Ellie utbriset i panik men vet inte vad hon ska göra, hon hör hur Haley skriker men helt plötsligt tystnar det. Ellie ringer efter hjälp och efter 10min kommer det poliser & ambulanser. Haleys mamma och pappa är på plats och Ellies man. Haley förs till sjukhuset men efter 15min i ambulansen så lämnar hon jorden, Ellie fortsätter dock leta efter Shiro som är bortlöst försvunnen. Det börjar mörkna, Ellies man Harald försöker få med Ellie hem, även Ellies dotter Ingrid ringer Ellie flera gånger och  påminner Ellie om att Shiro är djävulens häst. Klockan slår 23 och Ellie går med på att gå hem med Harald, helt skakis efter händelsen. Det gick så fort. Ellie kommer hem och sätter sig i köket, hon vägrar prata, hon bara gråter.. hon har förlorat hennes 2 bästa ägodelar. Harald försöker trösta henne, men han ser något som går mot gården. Han springer ut och ser att det inte är någon mer än Shiro. Harald ropar på Ellie, hon springer ut och tårarna rinner. Hon kramar om Shiro riktigt hårt och bara önskar att ingenting hade hänt, hon kollar runt på honom och ser att han har massa sår, dom ringer genast veterinären som kommer ut. Veterinären säger att det inte är något större fel, han måste ha landat i vattnet och är bara lite chockad över allt. Ingrid och hennes man har kommit till gården. Ingrid är riktigt argsint och försöker övertala veterinären om att avliva hästen. Ingen ska behöva rida ett sådant monster, Ellie försöker övertyga om att situtationen inte är så. Dessvärre kan hon inte vinna, Ellie tvingas antingen att sälja Shiro eller avliva honom. 

 

Ellie lägger upp en annons som berättar mycket om Shiro, och även om händelsen. Flera veckor går utan några som helst svar. Ingrid säger att om han inte blir såld inom denna månad så kommer hon personligen att göra slut på hans liv. Efter ytterligare 2 veckor så ringer en tjej. Hon berättar att hon heter Jennifer och är 17år gammal, hon är väldigt intresserad utav Shiro och förstår Ellies situation. Jennifer förlorade nämligen sin mamma vid en galopp tävling för 5år sedan, Jennifer kunde inte behålla hästen efter sin mor då han blev tvungen att avlivas och vill nu rädda Shiros liv. Jennifer tror inte på monster, änglar eller andra väsen. Men hon tror på kärlek. Jennifer erbjuder Shiro ett bra hem. Ellie blir väldigt lycklig utav detta samtal och dagen efter kommer Jennifer på besök. Hon får genast hälsa på Shiro och Ellie berättar om hans liv. Jennifer blir kär på direkten och säger att han är välkommen hem till henne på en gång. Ellie är jätte tacksam för att hon vill ta Shiro med tanke på omständigheterna. Efter 1 vecka är det dags för Shiro att flytta. Ellie fäller tårar för honom men svär på gud att dom en dag ska träffas igen. Shiro går in i transporten och där börjar hans resa mot stjärnorna. 

---

I denna serie kommer ni även möta vissa andra hästar på gården från och till.

Dessa är dom människorna/hästarnaa vi kommer få se mesta dels av. :D

 

Ellie Sunfield.

Harald Sunfield.

Ingrid.

Haley.

Shiro. (Häst)

Sanna. (Häst)

 

Jennifer Frost.

Margareta Frost. 

Knäppa-Wille. (Häst)

Tyson. (Häst)

 

Dorothy Jarlasson.

Pearl. (Häst)

Äpplet. (Häst)

 

---

Jag vet inte hur ofta, eller när jag börjar lansera ut varje kapitel utav denna serie. Om jag ens startar den. :D Men, här är isåfall inledelsen utav min serie, vad den handlar om osv. :D

Säg gärna vad ni tycker, kom med idéer, önskemål, klagomål, åsikter jada jada. c;